Erik den Snälle är inte ett enda dugg snäll.

Igår satt jag i bilen och lyssnade på P1, det var intervjuer med de tre Liberala partiledarkandidaterna. 

Först Erik den Snälle, som ju inte alls själv är snäll. Hans framtoning är reinfeldtskt arrogant mot intevjuaren och mot oss lyssnare. Han är diktatorisk och  svarar aldrig på en fråga direkt, bara med hopplöst tröttsamma utsvävningar i politiskt fikonspråk.

Denne knastertorre partiledarkandidaten begär av oss att vi ska fortsätta vända andra kinden till, och betala för vår egen utarmning.

 Därefter kom Nyamko Sabuni, men då var jag framme, så jag stängde av radion precis när hon yttrar "Att Liberalerna måste bli ett modigt parti och våga skapa vår egen politik".

 Det var ju sant, hon har ju rätt. 

Fast hon har ju med sina ängsliga pudlingar just bevisat för alla, att det inte går att tro på någon som vill vara modig, och sen springer och gömmer sig med svansen mellan benen när nån ifrågasätter.

 Där förlorade hon kandidaturen. 

Så L blir nog sittande med Erik den "Snälle", arvtagare till Fredrik den Onde.