I Sverige är vi så ömsint och förtvivlat rädda om folks rötter.

Slölyssnade idag på SR, dom talade om svenska invandrargrupper, och många kvinnliga problemgörar-kvinnliga experter betonade hur viktigt ursprunget är för dem. Inte bara för de generationer som valde att invandra till Sverige, utan för alla nya och framtida generationer också.
Gemensamt för invandrade grupper sägs vara att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

Sverige, dvs vi, bjuder via statsbidrag på att stärka andra gruppers inflytande och specialrättigheter. Lagen säger att alla som tillhör en minoritet ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda minoritetsspråket. Det tillkommer en himla massa olika projektbidrag, barn - och ungdomsverksamhetsstöd, stöd för kulturmiljöer, stöd till odemokratiska trossamfund m.m, m.m.

Ja, ni fattar. Däremot har vi svenskar sedan reinfeldt ingen gemensam identitet, samhörighet, kultur eller historia, alltså behöver vi inga sådana rättigheter. Vi är ett pinsamt skitfolk utan rötter, vi kan dansa små grodorna hur mycket vi vill, men vi är dömda att betala  - inte existera. 

Även "HBTQ-personer" tycker att  dom har rätt att understödjas av svenska folket, för verksamhet som svenska folket inte är välkomna att delta i. 

Svenskarna är the niggers of the world, hur kunde det bli så?