Malmökrönikören Kajsa Leos pappa var en oärlig typ. Det går i arv.

Kajsa Leo skriver idag en kolumn i sydsvenskan.

I  rubriken berättar hon om hur hennes pappa ljög om hennes ålder, när hon var liten, för at kunde tjäna en tia på entrébiljetten. 

Hon har fått med sig denna omoral i kulturen från hemmet - det är okeij att ljuga och bedra om man kan tjäna nåt, he-he. Därför begriper hon heller inte hur anstötligt och oanständigt det är att hon som lärare med många elever, stoltserar med en omoralisk värdegrund som inte  representerar samhällets syn på lögn och bedrägeri.

Pappas Kajsa försvarar trotsigt och med öppet hjärta männen som kommer till Sverige, för att dra alla ekonomiska guldfördelarna av bedrägeriet mot FNs asylregler och ett lands alla invånare.  

Det är uppseendeväckande fräckt.

Kajsa Leo: "När bestämde vi att några år gör skillnaden mellan ett barn och en manipulativ brottsling?"
Kajsa Leo: "Känner jag mig lurad och bedragen när jag tänker på att någon framtida elev kanske kommer att vara något år äldre än vad hen har uppgett? Nej, inte ett dugg faktiskt."
Kajsa Leo: "Vi är människor, vi hankar oss fram genom livet med olika strategier och ibland drar vi en lögn, men de flesta av oss betraktar ändå oss själva som relativt hederliga."  

För Kajsa Leos omoraliska lätthet ska samhällets hederlighet och lagar bara funka för svenskar, när det gäller stackars afghanska män måste vi vara ytterst flexibla. 

Både de barn som annars skulle ha fått en ärlig chans i livet, och det gigantiska ekonomiska bedrägeriet mot vår välfärd, är saker som Kajsa Leo skrattande kan se genom fingrarna på.

Vårt lands lagar bygger bl.a på att du skall icke ljuga. Inte lite, inte mycket, inte alls. Det är ett fast fundament.

Slirar vi på det, går det åt helvete, Kajsa Ek.