Varför går dom över ån efter vatten, tänkte jag.

- "Löddeungdomarna Axel Mårtensen och Niclas Jadberg hjälper skolbarn i Kamerun med läxorna." 

Som om inte pisaSverige skriker efter nån som kan hjälpa barn och unga att läsa, tänkte jag först, men insåg i slutet av läsningen vad stort som driver killarna.

-"40 timmar långa strömavbrott, morgondans klockan 05 och kackerlackor i duschen utan varmvatten är inte längre främmande.
De båda barndomskamraterna driver sin egen hjälporganisation, de lockades av äventyret men också lusten att hjälpa barn, så de bildade en stiftelse som de hoppas ska locka sponsorer som vill hjälpa till att finansiera deras insatser.

En stor del av Niclas Jadbergs och Axel Mårtensens vardag spenderar de i skolans bibliotek. Där får de besök av eleverna, men också av vuxna bybor som vill lära sig läsa.

– Livet är charmigt enkelt och på så många sätt annorlunda från vår vardag i Sverige. Men trots alla utmaningar slås vi undantagslöst varje dag av en enorm positivitet från alla människor vi möter. Här är man glad för det lilla. "

"En enorm positivitet och att vara glad för det lilla" -  blir nästan gråtfärdig. 

Så var mitt Sverige. Då förut, innan mångkultur, innan generation ego/Iphone/nollkoll, och innan reinfeldts/löfvéns vänsterstyre lärde oss att det rätta är att ta för sig, för alla har RÄTT till allt.

skd