Sverige har ingen hård makt längre, vi säljer ut oss som universums syltlökar.

Thomas Gùr tipsar idag om mästerlig läsning: Torbjörn Elensky, Kvartal:
- "Många svenskar hyser i dag en särskild tro på sitt eget lands ansvar och uppgift i världen. Vi anser oss friare, klokare, mer jämställda och över huvud taget tolerantare än de flesta andra. Även om det förekom en del kritik på vägen till invalet i säkerhetsrådet, så var den som bortblåst i det ögonblick stolen blivit vår. 

Det inställsamma beteendet mot diverse hel- och halvdiktatorer, hymlandet inför vissa staters brott mot sina egna undersåtar och en sådan sak som panikreträtten då Saudiarabien på allvar hotade svenska intressen efter att utrikesminister Wallström kritiserat landets lagstiftning, verkar redan glömda. Finns det någon del i svensk politik som är lika chauvinistisk som utrikespolitiken?

---


Hur ser man på sig själv när man betraktar sig som världens avantgarde? Här finns en dubbelhet i den svenska självbilden, som är mycket svår att komma åt. Delvis är det frågan om något slags kollektivt psykologiskt mysterium, men delvis också bara om en viss typ av nationell samlande mytologi, som finns i olika varianter i alla stater. Det märkliga här, som också gäller inrikespolitiken, är att glappet tycks vara så ovanligt stort mellan den projicerade självbilden och de verkliga förhållandena."