Anne Ramberg, advokatsamfundet, lägger sig på samma lägsta-nivå som Strömbergs och Ernman.

De lider av tvångsmässig asylsolidaritet för att hyllas med PKpoäng i media - syret de tycks behövas för att kunna andas. DI

En svensk fattigpensionär eller hemlös kammar alltid noll på artisternas mediala godhetsskala, däremot  berör detta inlägg mig ända in i hjärtat:

 -"Det var en fredag. Min fru och jag hade anledning att fira. Bubbel var inhandlat och jag stod i kön på ICA, med 1 kg färska havskräftor och ett halvt kilo räkor. Kvällen var räddad. Och jag mådde oförskämt bra. Men där och då, fick jag en brutal insikt i hur det är att vara fattig pensionär i dagens ”rika” Sverige. Och den slog mig i ansiktet, med full kraft.

Framför mig i kön stod en äldre dam med varorna i sin rullator. Hon var liten och tunn. Tydligt märkt av ålder och ett långt arbetsliv. ”Nej, det blev för mycket” sa hon när kassörskan berättade vad inköpssumman blev. Nervöst bläddrade hon i sin slitna plånbok. ”Kan du ta bort falukorven?”. Kassörskan slog bort falukorven i kassan och berättade återigen vad den gamla damen skulle betala. ”Nej, du får nog ta bort äggen också”. Hon tittade på kassörskan med stora och trötta ögon, precis som om hon besvärade genom att inte ha pengar tillräckligt för sina nödvändiga inköp. Det började krypa i kroppen på mig.

Inte en gång sa hon ”hej, hej”. Inte en gång bad hon om att få något utan att betala. Hon bara sjönk ihop och rotade i sin plånbok. Då klarade jag inte mer utan bad kassörskan slå in äggen och falukorven för sig. Tog summan på mitt ICA-kort och gav den gamla damen varorna som kostade 53 kronor och åttio ören. Hon tittade på mig med tårar i ögonen och lät ett nästan ljudlöst ”tack” komma över läpparna. __________________________-

 ”Snälla” pensionärer får stå tillbaka i dagens besparingar och prioriteringar. De höjer inte sina röster och de är tacksamma för den lilla pension som blir över, efter skatt. Men de har betalat till pensionen under ett helt arbetsliv. De skulle ha det bra när de blev gamla. Det var ”kontraktet” med staten!

Hur kunde det bli så här? Hur fick vi ett samhälle där gamla betyder så lite? Hur fick vi ett samhälle där 90-åringar inte kan få plats på ett äldreboende? Där många som slutligen kommer till ett äldreboende är så skröpliga att de bara har månader kvar att leva.

Göran DandeloSPI Välfärden