lördag 17 oktober 2015

Vilket öde - att vara född in i en religion som dödar en om man vill lämna.



Exmuslimer i Norge berättar: Vi bryter med islam.

De riskerar hot, hets och social utfrysning. För att dom inte längre tror på Gud.
Hon går fortfarande barbenad under kjolen, det är en av dessa dagar då höstluften ännu inte biter oss i kinden. Anita Farzaneh (43) sitter på spårvagnen och pratar med en familjemedlem.
«As-salamu alaikum!» hör hon plötsligt från en lite äldre man med skägg. Farzaneh anar vad som ska komma. Mannen vill kontrollera om hon är en av dem, en god muslim. Detta muslimska sätt att hälsa på , upplever ho som ett test. Men Farzaneh föredrar att inte låtsas förstå. Hon svarar med det världsliga «hej!».
Mannen väntar en stund innan han högt och tydligt inför alla säger:
«Är du inte muslim?» Nej, svarer hon. «Varför har du så kort kjol?» Det är mitt val, svarar hon, och då kommer det: «Du är en otrogen hora! Du kom bara hit for att få fritt sex och fri alkohol!»
Anita Farzaneh (43) är en av dem som nu öppet kliver fram som som exmuslim i Norge. - Man blir persona non grata.

Att lämna islam är definitivt inte som att gå ur statskyrkan. 
«De som lämnar islam och samarbetar med fienden, kan få dödsstraff. Det ska vara tillåtet att ta livet av sådana förrädare.»
- Både den som lämnar islam och hela familjen kommer att tappa allt anseende i den muslimska miljön, det är ett «socialt självmord» för muslimer att lämna islam, att vara icketroende, agnostiker, ateist eller konvertit i Norge. 
Islamforskare talar om det som betraktas som förräderi mot gemenskapen och sammanliknar det gärna med landsförräderi.
Islamska texter föreskriver dödsstraff
Land som Saudi-Arabia, Pakistan, Iran, Sudan, Afghanistan och delstater i Nigeria praktiserar dödsstraff för de som lämnar islam. Man tillåts inte heller kritisera islam.

På en plats i norska Østlandet  berättar två afghanska män om sitt hemliga icke-religiösa liv.
- Om jag erkänner mig som ateist, kan allt ske.
- Det är komplicerat att jag inte kan tala ens med min fru om detta. 

Islamsk Råd Norge undertecknade  2007 religionsfrihet i samråd med Den norske kyrkan. Dåvarande generalsekreterare, Shoaib Sultan, uttalade att religionsfrihet innebär en solklar rätt att byta religion. Man pekade på Koranversen «Det finns inget tvång i religionen».
Men alla norske imamer instämde inte i deklarationen, inte alla ville straffa med döden, men många menade att fängelsestraff var passande. Andra menade att konvertiter bör lämna landet (?).
I Frankrike t.ex har dock imamer tagit saken i egna händer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar