Utländska medier börjar förstå Sveriges befängda Napoleonkomplex.

Thomas Gür hyllar journalisten Jenny Norbergs artikel i The NewYorker om morden i Trollhättan och en svensk identitetskris som fond:

Jag ska försöka mig på en översättning med all respekt för Jenny Norberg:

-  "Den svenske historikern Lars Trägårdh är den som kanske bäst beskriver situationen, när han i Sveriges Radio förra veckan berättade att Sverige genomlever landets sammanbrott av sina utopiska ideal.  Den traditionella svenska modellen och självbilden har kretsat kring stoltheten över nationalstaten där medborgarna arbetar hårt och betalar skatt. 

Men på sista tiden har ett nytt svensk ideal blommat upp, hyllat av massorna, med ett allenarådande mänskliga-rättigheterna-fokus på att hjälpa så många flyktingar som möjligt. 

Detta har kommit att bli större och viktigare än att säkra arbetslöshetssiffrorna,  bostadsbyggandet och den sociala välfärden för svenska medborgare, och att skydda landet gränser. Med landets u-landshjälp, sin feministiska utrikespolitik, samt sin öppna-gränsers-politik för flyktingar och migranter, tycker den svenska regeringen om att storvulet se sig på själv som en humanistisk stormakt.

Den självbilden - och, underförstått, obekvämheten av att ha ett öppet invandringskritiskt parti i riksdagen - har dessvärre orsakat att politiker av alla kulörer, tills helt nyligen har undvikit debatten kring det känsliga ämnet kring invandringen, och huruvida det finns gränser för vad landet klarar. Allt på grund av den nationella skräcken att anklagas för att liera sig med SD."