När Pärlan i Djursholm skulle bli äldreboende bildade ortsbefolkningen protestgruppen Värna Danderyd.

Nu blir det asylboende istället - och ingen vågar säga pip.

Fast då i februari 2015.....

Eftersom det finns för många förskoleplatser i kommunen beslutade man förra året att lägga ned och riva förskolan Pärlan i Djursholm.Vi har därför tagit ett beslut att ett äldreboende ska byggas, säger Olle Reichenberg (M), Kommunstyrelsens ordförande i Danderyd. 

Köerna till äldreboende i Danderyd/Täby är långa, så jag välkomnade verkligen boendet. Men som vanligt i min kommun - såvida det inte ängsligt gäller flyktingar då - så blev folk skogstokiga över all förändring. Över 30 klagomål kom in till kommunen.

En protestgrupp ”Värna Danderyd” motsatte sig också planerna.
Gruppen drevs anonymt och satte upp affischer i området: ”Våra politiker har fått för sig att aktivt driva på för ett jättebygge på ängarna Ginnungagap i centrala Djursholm. Två våningar plus vind om totalt ca 9000 kvm boarea, en tredubbling av dagens byggrätt”
Ängsmarken som ligger bredvid Pärlans förskola kommer att förstöras om det nya korttids-och äldreboendet kommer att byggas, menar protestgruppen.
Protestgruppen menar även att Danderyds-politikerna har försökt ”smyga igenom” planändringen och utförsäljningen av marken och att ängen riskeras att bebyggas i framtiden. 

Nu smygs det in ett asylboende istället -  och man kan höra en knappnål falla -  medan människor skruvar besvärat på sig. 

Jag tänker passa på att berätta för er om Agnes. Hon levde i Näsbypark (Täby) i hela sitt liv, hon var ensam utan syskon, hon hade aldrig varit gift och hade inga barn. När hon var 89 år så klarade hon sig inte längre själv, så en trogen granne bemödade sig kärleksfullt om Agnes och försökte hjälpa henne till ett äldreboende. Kommunen gav nobben - njet, det fanns inga platser. 

Tiden gick och situationen blev akut för Agnes, och grannen tiggde om hjälp hos kommunen. Agnes flyttades då till ett äldreboende i Flemingsberg långt härifrån, varje dag vårdades Agnes av många olika människor och vikarier från andra länder, med andra seder, kvinnor och män i religiösa kläder och andra språk som Agnes inte förstod. Det var svårt för henne, inte minst det intima. 

Agnes stängde då resolut sin mun. Varken mat eller dryck kom över hennes läppar - på en vecka klarade hon av att begå självmord på en institution i mångkulturen Sverige.