Vi måste jämna åsiktskorridoren med marken.

Jag fick ett behov att skriva av mig om åsiktskorridoren eftersom jag misstänker att de flesta svenskar är helt omedvetna om att de alls befinner sig i den. Dom vet inte att de masar omkring längs med golvet instängda i ett trångt och syrefattigt prång. Lika omedvetna som de är om att de är en del av en "polarisering". Själva är de hundra på att deras åsikter, förhållningssätt och attityder inte är annat än deras egna, de bästa och helt oklanderliga. 

Det är vi andra, vi som vägrar att buras in i förbudsskrymslet, som upplever oss mitt i ett  inferno.

Det finns en bottenlös ravin mellan oss som  försöker formulera funderingar, söker konsekvensanalyser och lösningar, och de som möter varje ansats till dialog och kritik med hätska genmälen.  - "Rasist- Fascist, Nazist- Islamofobi. Främlingsfientlig. Invandrarfientlig. Jag skäms. Ni borde skämmas. Vi är rika. Vi har råd. Öppna era hjärtan. Invandringen av 7000 flyende i veckan berikar och påverkar välfärden positivt.  Volymer=sccchhhh. Mottagningskapacitet= scchhh. Nogo-zoner ssscccchhh. SD-rassar. Hata! Vi ska inte ta i dem med tång. Allt ont är SDs fel. Vi har boenden. Vi har arbeten. Vi är så trygga. Ingen brottslighet.Jag behöver spy"

 Debatten oss emellan är lika stendöd som mellan sydkoreaner och nordkoreaner. Här är vi som låter oss dribblas med som mähän, och delas in  i "goda" och "onda". I Sverige existerar bara antingen/ eller. Det är EU, svenska politiker och journalister som av obegriplig anledning dikterar vad vi andra får se, tänka, tycka och säga. Några nyanser accepteras icke. 

 Vi svenskar delar snällt upp oss i två motpoler och dunkar varandra i huvudet så hårt vi kan. Det kommer vi att att fortsätta med tills vi vaknar och förstår att, och hur, vi manipuleras uppifrån.