Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
Blogtoppen
Jag känner igen situationen som sådan. Två hundar ligger insnodda i ett täcke som just då ser ut som det precis kommit ut ur en brutal centrifug. De suckar djupt och trasslar sej sakta och motsträvigt ut ur täcket med samma blickar som illustreras på bilden ovan. De ser djupt missnöjda på medan jag gör mer eller mindre framgångsrika försök att bädda runt dem och göra plats åt mej själv.
SvaraRaderaDetta är i stort sett den vanliga kvälls(natt)ritualen att gå igenom. Sen tar det fem, tio minuter innan alla hittat sin plats och det blir lugnt igen. Jag har nog skrivit det förr, men de där små rackarna har lyckats dressera mej ganska så bra.
Skogis.
Lugnt igen??? Hur bär ni er åt? Här roterar vi tre mellan tre stationer, sången och två korgar med duntäcken i på golvet. Ibland står en av dem och stirrar mig i ögonen tills jag öppnar dörren för ev kissrunda. Under tiden sover Björn i skyddat bo bredvid, och märker ingenting.
RaderaInga hund(ar) i sängen.Det räcker med att hon paxat för vardagsrumssoffan..
SvaraRaderaEn 50%-labbe har inga problem att ta större delen av den...
Björn håller med. Inte morsgrisarna.
Radera