Vem är det vi är så sanslöst rädda för?

Besök på öppen förskola med sångstund i Sverige 2015, alla sitter i ring och sjunger, fröken leder med gester och minspel. 

Den första barnvisan är en ramsa översatt från engelskan av August Strindberg, och tonsatt av Alice Tegnér, som sjöngs för första gången 1892:

  - "Bä, bä, vita lamm, har du någon ull? Ja, ja, kära barn, jag har säcken full. Helgdagsrock åt far och söndagskjol åt mor, och två par strumpor åt lille-, lillebror."

Och innan alla barn och vi vuxna hunnit avsluta sången, så viftar fröken energiskt med armarna och uppmanar med sitt menande ansiktsuttryck och  sina uttrycksfulla ögonbryn, att det är av stor vikt att vi genast sjunger samma vers en gång till -  men nu med två par strumpor åt lilla-, lillasyster...!! 

Likadant med Mormors lilla kråka, med frenesi tvingas vi ta i en gång till, men nu med Farmors lilla kråka. 

Så ingen ska bli kränkt. 

Bara farfar och morfar, men vem bryr sig om dom gamla vita gubbarna i dagens förskolor.