Gardell är dagens Farbror Melker.

Jonas Cyklopen Gardell har läst Knausgårds sansat och hänförande vackra karakteriseringen av ett broderfolk i upplösning. Det blev för mycket för Gardell. Han ryar och svettas och åbäkar sig, han vill säkert väl, men hela den överspända och obehärskade meningsagitationen går åt saltkråkan till. 

Det är liksom inte Gardells grej att bemöta på ett värdigt plan. Likt farbror Melker rusar han sta - flyger i luften, snubblar i svampskogen, drattar på rumpan i nässlorna, slår sig på tummen, kör huvudet i getingsvärmen och klipper sig med sekatören - allt med så god vilja. 

Precis som farbror Melker förväntar sig Gardell sen att vi alla ska bortse från blamagerna, och verkligen förstå att och varför han är så heligt altererad. Det är då när vi andra tittar överseende och medlidsamt på honom, det är då vår tids Malin - Mezzosopranen - kommer in på lätta fjät. Och ger honom en överslätande twitterkram och med huvudet gulligt på sned kuttrar - "Men Jonas då!"

Birro

expressen