Det här kommer aldrig att hända på nationaldagen i det etniskt förtryckta Sverige.

Shazia Sarwar har skrivit ett öppet brev till sin son inför syttende-maj -firandet imorgon.

-"Käre son, den 17. maj är just runt hörnet. Jag hoppas att du firar nationaldagen så som jag har lärt dig. Med bröstet ut, huvudet högt, och  den norska flaggan i handen.


När du var liten längtade efter glassen och paraderna. Nu är du stor nog att höja blicken. Du ser helheten. Du ser dig själv, och du ser Norge. Jag hoppas du ser detta : När du ser dig själv, ser du en norrman. Punkt. Ja, så enkelt är det. 

Kanske saknar du bindestrecket du är född med. Det som står mellan pakistansk och norsk. Men det är dags att släppa det nu. Din identitet är mångfaldig, och den ska du vara stolt över, men du är först och främst norrman. Jag tror inte din morfar och mormor kände sig som norrmän då de gick i sitt första 17. maj-tåg 1973, och kom på bild i tidningen som exotiska. 

Jag däremot, kände mig som en norrman då jag som tolvåring var fanbärare i firandet. Då var jag så norsk att jag kunde ha svimmat av ren och skär lycka. Det var så intensivt, behovet av att höra till, och bli önskad välkommen. 

Men du, min käre son, du måste ta för givet att du är norrman. Det rummet har jag försökt  skapa för dig. Det rummet är det på tiden att du tar plats i med största självklarhet.
Att vara norrman innebär att du måste uppfylla samhällskontraktet. Det måste du göra med glädje, för det är så man bygger sitt land. Ja, Norge är ditt land. Att vara norrman ger dig inte bara tillhörighet, du får också ett ansvar. Du är född i världens bästa land. Men ingenting i livet  är gratis, även om många säger att du och jag och många andra som oss, har vunnit högsta priset på lotteriet.

Det är ditt jobb att sörja för att Norge förblir världens bästa land att bo i. När tiden är inne ska du få  stafettpinnen av mig. Då är det du och din generation som måste se till att när jag blir sjuk, så är det lika vänliga händer som tar emot mig på sjukhuset, som de som nyligen tog emot din mormor.
Det blir din uppgift att sörja för att barn får en lika varm famn att hoppa upp, i som du fick då du trillade på dagis och slog dig. 
Det blir ditt ansvar att dina barn får fantastiska lärare i skolan som tror på dig.  Du och dina vänner ska jobba för att Norge blir lika tryggt imorgon som det är idag. Alla dessa händer, alla dessa famnar, alla dessa viljor - det är du och din generation i framtiden. Det är det som gör dig till norrman. Punkt. 

Det är en tuff uppgift du får. Det inser jag. Men jag tror jag vet vad som funkar, för jag har lärt mig av min egen mor och far. Hårt arbete. Stenhårt arbete. Du stiger upp, klär på dig och infinner dig. Varje dag. Du gör ditt alltid ditt yttersta. Alltid.

«Det är typiskt norskt att vara god», sa dåvarande statsminister Gro Harlem Brundtland i sitt nyårstal1992. Det är mer än ett påstående. Det är en utmaning.

Men kom ihåg, det är skillnad på att vara god, och att vara självgod. Vi ska inte inbilla oss att vi är bättre än andra folk och nationer på  att vara goda. Du ska inte döma nån förrän du gått i deras skor. Sök hellre lösningar på alla dagens samhällsproblem. Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret, sägs det. Det är en god grund att bygga en nation på. Det är en god grund att bygga en identitet på  på.
Vi har talat om tillhörighet, för att så många ungdomar inte känner tillhörighet för att de har en annan religion eller hudfärg. Men kom ihåg, tillhörighet är ett sinnestillstånd. Du hör till om du bestämmer dig för det. 

Jag säger inte att det alltid är lätt. Det är det inte. De flesta norrmän vet hur det känns att höra till. Oavsett hudfärg.
Du kan titta dig omkring på skolgården. De som ibland är utanför kommer i all världens färger. Funktionsnedsatta, homosexuella, muslimer, judar, fattiga, kroniskt sjuka, de med rött hår, de utan Mulberry-väska – alla kan  känna sig utanför. Det viktigaste är att du inte lever upp till myten om utanförskapet.

Det spelar ingen roll hur du uppfattas. Det viktigaste är hur du ser på dig själv.
Du ser kanske inte ser ditt värde nu, men detta är det allra viktigaste: Vårt land säkrar din yttrandefrihet, din religionsfrihet, din rätt till jämställdhet, din rätt till trygghet och människovärde. Du är född in i frihet och demokrati - det är den största gåvan vi norrmän har. Värdera det högt. Arbeta för ditt land, och du kommer att få rikt tillbaka. När jag var liten kände jag mig som en inkräktare när jag sjöng «Ja, vi elsker» på 17. maj.  Jag var rädd att folk skulle säga att jag inte var norsk. Men idag sätter vi, du och jag, ett sträck över det kapitlet.

På söndag, med bröstet ut, huvudet högt och den norska flaggan i handen, sjunger vi för full hals. För, ja, vi älskar detta landet, som det stiger fram." 

Av hjärtat önskar jag Norge och alla kloka norrmän en riktigt fantastisk nationaldag! 

VG