Kappvändaren Anna Dahlberg har äääntligen gjort helt rätt problemanalys. Men har kvar den blinda fläcken.

Anna Dahlbergs väckarklocka ringer, skräller, skriker och lever om. Hon har nu efter många år i blindhet om katastrofinvandringen, slutligen börjat se - med ett öga -  vad vi andra såg för femton år sen.

Nu börjar massinvandringen få så stor negativ påverkan på landets ekonomi att det inte går att dölja ens på redaktionerna längre. Dahlberg vågar numera som politisk redaktör ta i de obekväma frågorna och kritisera den totalt dominerande kulturradikala politiken. En brådvaken Dahlberg:

 -"Det saknas motvikter i debatten. Vem vill ta debatten om sjuktalen som återigen rusar eller flyktingmottagandet som står på kollapsens rand?---- Vi måste hitta ett sätt att prata om det svåra, utan ständiga moraliska glidtacklingar och utan att låta hatarna ställa sig i vägen." 

Saknas motvikter i debatten????Ja för att motvikten är försatta med nationell munkavle.Hur har Dahlberg mage att, i denna nymornade sekund av uppvakning från total blindhet, bortse från Sverigedemokraterna? Är det inte ovanligt magstarkt att  ignorera och osynliggöra det enda parti som i tiotals år stått för exakt det som Dahlberg menar att Sverige saknat och kräver för överlevnad. 

Bara med en liten släng på slutet kastar hon ur sig ett erkännande till landets snart två miljoner "hatare som står i vägen"