Äntligen åker Jan Oskar Sverre Lucien Henri Guillou på den där snytingen

han har tiggt om sen 60-talet. 

Det är DNs Erik Helmerson som gör oss alla den tjänsten, när han fläskar till så det skvätter i gammelmedia. Det gäller Guillous krönika i aftonbladet, om hur andra världskriget började samt vad som skedde efter dess slut. Och om vänsterns  historieförfalskande ­tacksamhet mot Röda armén som ”räddade världen”.

Helmerson: - " Här brakar alltså Guillou in som en sorts debattens hotellfyllo; han kommer alldeles för sent och bankar på fel dörr – men ingen kan ta ifrån honom att han bankar mycket högt.

---

Det vore överdrivet att påstå att inte ett ord stämmer i Guillous text, men det är inte lätt att hitta en helt korrekt mening. Låt oss ändå förutsätta att han faktiskt satt i den där arresten (på Lundsberg, min anm) och läste Churchill (och förmodligen samtidigt lärde sig mandarin, att applådera med en hand och att tala med fåglar).

---

Allt detta hade vi sluppit om Jan ­Guillou läst lite fler böcker där i arresten (-Lundsberg). Kanske var han redan då upptagen med att bygga halmgubbar."

Jag är ingen kvinna som normalt hyllar the noble art of selfdefence, men jag bugar mig och grinar som en varg över en ung karl med bössan full av en rak höger, rakvänster, högerkrok, vänsterkrok och sen äntligen - en riktig uppercut. Detta var en beroendeframkallande Helmerson.