Nu har jag sett,

och framför allt lyssnat på, de brasilianska spelarna och hela publiken på inledningsmatchen mot Kroatien, i Sao Paolo. De sjöng -  de dundrade, de skrällde  -  nationalhymnen, så luften från arenan vibrerade ända hit ut till ön. Spelarnas tagna ansikten och taggade kroppsspråk förmälde så mycket öm och uppriktig fosterlandskärlek, heder, och aktning för fotbollen, så hela mitt mellangärde drog ihop sig och vred om så intensivt så jag nästan gick sönder. Så vackert var det.



Tills Marcelo går och gör det. Det första målet i VM 2014 blev ett självmål.

Cry me a river.