Metro hyllar alla gullegulliga och superdupersnälla kommenterare.

Karolina i Metro skrev en hjärtskärande artikel om en "papperslös"som fått avslag på sin ansökan att stanna i Sverige, men olagligt stannat kvar, och nu tycker att "varje sommarlov är en katastrof".
Livet han valt för sig och sitt barn måste vara ett helvete. 

Karolina var jätterädd när hon öppnade sin mailbox efter artikeln, hon var skräckslagen för att "rasisterna" slagit till i kommentarsfältet igen.
Men människorna var "som bäst", och alla "snälla" i mailboxen får dagens guldstjärna av heliga Karolina. Så fint. 

Jag är mycket berörd över Alex och hans barns situation, skulle mer än gärna bära dem på mina bara händer, och alla andra också som har det överjävligt.

Men, vad är Karolinas journalistiska ambition? Att få de som vistas här illegalt att bli våra offer, att få oss att ömka, dalta, att vända ut och in på oss för att få duga som riktigt goda människor i Metro? Skriva bara jättesnälla kommentarer?
Vad jag som läsare behöver få veta är hur kommer det sig, vad ska vi göra åt det ökande antalet människor som slår sig ner här trots landets avslag, har de något annat alternativ, var bor de, vad lever de av, vad tänker de, hur ser de sin framtid, vad tänker de själva göra för att deras barn ska slippa leva på skuggsidan, och hur och vem ska försörja dem? Jag vill gärna sitta i Karolinas rosa moln där vi ger allt till alla 50 miljoner i nöd och flykt. Men ur journalistiskt perspektiv vore det intressant att läsa vad Karolina har för tankar om medlen och strategin för att nå detta mål.