Jag vill gärna känna sympati för Golnaz Hashemzadeh.

Golnaz Hashemzadeh skriver om hur det är att vara muslim i Sverige  och västvärlden idag, hur det känns att dagligen bli stigmatiserad som svartskalle som lever på svenska skattepengar och bombar för islam. 

 Det måste vara överjävligt. Jag försöker känna in, se om jag kan lyckas förstå den verklighet som man lever i, om man aldrig får representeras av bara sitt eget jag och sig själv rakt upp och ner. Bara av starkt negativa värderingar, som man inte ens får möjlighet att försvara sig emot. Jag kan omöjligt veta om det är så för alla muslimer i Sverige, men jag får ta Golnaz Hashemzadeh på orden.
Ingen ska behöva ha det så, ingen ska behöva uppleva att ratas av fördomsfull och obetänksam inskränkthet. Varje människa är unik.

Därför blir det så extra obegripligt när Golnaz Hashemzadeh, som lever med denna fientlighet och vädjar om att ingen ska buntas ihop och brännmärkas i klump, själv uppmanar alla att ta debatten med  de "outbildade, korkade och ondsinta sverigedemokraterna ". Istället för att sitta på kammaren och förfäras över dem/ alla de fientliga rasistnazisterna med järnrör.
. 

Tulipanaros är lättare sagt än gjort. 

Detsamma gäller uppenbarligen fördomsfrihet. För somliga.

DN