Briljant Hörstadius.Den svenska solidariteten är förljugen.

Hörstadius, när sanningen äntligen ska fram:- "Invandring kostar visst pengar, ty
vad är den solidaritet värd, som bygger på folkfördumning och ljug?
De hårdfört fundamentalistiska krigarna i Isis vinner mark, nu också i Irak, som kommer allt närmare ett fullskaligt inbördeskrig. Desperata människor flyr undan massavrättningar, tortyr, förödelse, kaos. ------

Vilken tur då att vi tjänar på invandringen! För att citera Anders Borg, när han skämtade till det hos amerikanska Peterson Institute: Amerikanerna sätter i gång krig, vi tar emot flyktingarna, och det är en tillgång för oss.
På andra seminarier kan han vara mindre skojfrisk och tvärtom hävda att de långa etableringstiderna för invandrare är ett reellt ekonomiskt problem. Men av dunkla skäl upplyser han inte sina regeringskolleger om detta. 

När Sandvikens kommun härom månaden publicerade en bisarrt utförd studie om invandringen som vinstmaskin, twittrade vår verklighetsfrämmande integrationsminister Erik Ullenhag att Sandviken påminner oss om att vi också blir rikare av öppenhet. Ministerkollegan Birgitta Ohlsson och annan tyckarelit jublade ikapp. ----

Men DN och andra medier trollade fram ett plus genom att helt sonika bortse från en stor del av de offentliga utgifterna; infrastruktur, rättsväsende etc – eftersom dessa är svåra att fördela mellan invandrare och infödda. Abrakadabra!
Vad som är värst, att ledande politiker och medier ljuger eller att de är ointelligenta, är förstås en smaksak. Men i båda fallen undergrävs såväl det demokratiska samtalet som relevansen i det politiska beslutsunderlaget.
Ett annat exempel på ”folkuppfostran” var när Margot Wallström och Jan Scherman med flera i en högstämd debattartikel i våras fastslog att invandringen minsann är lönsam. När det i en tv-soffa mystes som mest över denna faktoid, spjärnade en person tappert emot, Maria Wetterstrand:
– Fast om det skulle visa sig att invandringen faktiskt kostar, vad säger ni då? Det är ju av solidaritet vi öppnar dörren för syrierna, inte för att tjäna pengar på dem.

Vad kostar då invandringen? Alltså den aktuella, politiskt påverkbara flykting- och anhöriginvandringen, och inte de sydeuropéer och finländare som en gång befolkade våra fabriker?"



Våra ledande nationalekonomer sitter tysta i frågan – med några pondusfyllda undantag. Professorerna Magnus Henrekson och Assar Lindbeck bedömer båda att påfrestningarna är stora (Lindbeck menar rentav att invandringen underminerar välfärdsstaten).
Vid bättre middagar får man inte prata pengar. Men inom exempelvis klimatpolitiken och vården är det legitimt, trots etiska komplikationer, och trots att människoliv ligger i potten. Penga­prat borde vara legitimt också i invandringspolitiken. För vad är den solidaritet värd, som bygger på folkfördumning och ljug?
Och hur långsiktigt hållbar är den? 

Unna dig att läsa hela kolumnen i affärsvärlden.