The story of my life.

På bilden från i höstas ser ni Björns älsklingsbil, under mina svängar i stan kör jag Björns bil eftersom min inte har samma lastutrymme. 

I helgen var jag hemma i stan, var bjuden på jättevårkalas med ett tjugofem tal ex- och fortfarande flygande kollegor.  Vilken fest, man kan säga att det  inte var stilla, långsamt och tråkigt en sekund!!!
Igår morse gick jag och älsklingskompisen, självaste värdinnan, en powerwalk i skogen. Och när hon åkt hem igen skulle jag gå till Björns bil på parkeringen och dra till ön.

Hjärnan var på högvarv efter den friska promenaden,  men när jag skulle öppna bildörren genom att ta i handtaget, så funkade det inte. Försökte  gång på gång trycka på den svarta låsöppnaren, gick runt bilen och provade i olika lägen - stendöd. Ringde Björn, och han tipsade om reservnyckeln som sitter gömd i den svarta dosan. Fick hjälp av två tjejer med långa naglar att få ut nyckeln. Bra! Och så funkade inte nyckeln heller!!  Hur jag än vände och vred på den -  SHIT!

 Jag störde en svettig joggare och bad om hjälp. Han testade, gjorde om alla mina manövrar, men misslyckades han också. Till slut tackade honom, och medan han sprang iväg ropade han att det enda jag kunde göra var att ringa Volvo direkt. Och jag bara - vilket pucko!  Volvo- det här är ju en Subaro!!

Det var då det gick upp för mig att jag stod vid fel svarta suv!!!!Med illröda kinder, drog jag gasen i botten därifrån. Och Björn fick dagens absolut gladaste skratt.