Afrosvenskarnas melodramatiska förbund.

Jag ser för mig hur afrosvenskarnas stingsliga förbund sitter där på sina möten och fäktar efter luktsaltet . 

- Vi har ju levt så länge på att det varit mest extra synd om oss. Vi vill ju inte förlora positionen som jordens mesta dåliga samvete, ni vet det gamla slaveriet och den bestialiska apartheiden och det där. Vi har kunnat bära på vår speciella dream om frihet så länge, och vitingarna har skämts och skämts och skämts, pyluttadem!

Men i Sverige gäller mänskliga rättigheter för alla och diskriminering är enligt lag förbjudet, så vi spanar med lupp och förstoringsglas efter minsta lilla som kan kränka vår ära. Öronen viftar ständigt på skaft. Vi har medlemmar som inte har annat för sig än att snoka efter futiliteter som vi kan blåsa upp till oskäliga dimensioner. 

Och som kan befästa vår upphöjda roll i världen som ynkliga och drabbade varelser.

 aftonblasket