Damon Rasti, du är min landsman.

"Låt det här få vara mitt land" skriver Damon Rasti, som flyttade från Iran till Sverige för 25 år sen.  Som liten skrev han i sin skolbok att han älskade när Sverige vann i fotboll, och hatade när Sverige förlorade i ishockey. Han omfamnade sitt nya land, och jag blir rörd och känner gemenskap, värme och sympati.
Fast då kom pappan och tvingade den lille Damon att sudda ut texten, och ställde krav på att Damon skulle vara iranier.
Så grymt, det snärtar till i mitt svenska mellangärde - som om vi inte duger till de nykomna. Har själv emigrerat, bott i USA, med tre små barn och hade inga svårigheter med att både vara svensk i själ och hjärta, och att med hela familjen hylla vårt nya land och delta i deras speciella seder och bruk. Det går inte att förstå hur jag som mor skulle ha hjärta att förneka mina barn rätten till sin nya kultur.


Jag själv är nåt så ovanligt som en riktigt stolt svensk, jag vill känna gemenskap och glädje och dela solidariteter med alla som kallar sig svenskar. 

Men jag kommer aldrig, aldrig att förstå det förakt och vonobenska hat och de rättighetskrav utan skyldigheter, som en del nyanlända känner för ursprungsbefolkningen här. De som hetsar oss som svenne- och svennehoragrupp, och trampar, våldtar och kastar sten på på hela idén med gästfri invandring, genom rå kriminalitet riktad enbart mot etniska svenskar.

Damon Rasti: 

-"Varje person ska givetvis ha rätten att själv bestämma sin definition, men alla med invandrarbakgrund bör inse att de också är svenskar. Ta ett större ansvar och mer öppet våga visa sin svenskhet. Ingen annan kommer göra det åt en. Det betyder inte att man behöver ge upp sitt ursprung. Man kan ha sitt eritreanska påbrå och vara svensk också. Detta är inte ett medborgarskapstest eller en provperiod. De flesta stannar här för livet. Sverige är vårt nya hemland." 

Rätt.

Jag har aldrig glott eller blängt på någon, aldrig hånat en enda medmänniska, aldrig kallat någon svartskalle eller blatte, jag respekterar alla som är mot mig som jag är mot dem.

Men allt bygger på givande och tagande, vem du är beror på hur du bemöter andra. Oavsett hudfärg, språk och etnicitet. 

Mitt ovilja mot massinvandring och mångkultur, är den förlamande skräck som det politiska integrationsmisslyckandet skapat i mig och mina landsmän, hos oss som aldrig önskat annat än fred, frihet, jämlikhet och trygghet.