torsdag 23 augusti 2012
Någon kastade in en leksaksgris i somaliska föreningens lokaler - now the boiled pork is fried!
Avdelning - vänster om - Fackeltåg!!!!
För mig får Samhällsföreningen i Forserum gärna göra big, big show av sin skräck att kommunen ska bli kallad för fientlig, eller rasistisk.
Gärna marschera hand i hand och med darr på stämman sjunga We shall overcome
Vi går gärna i fackeltåg och skäms till och med om invandrarna skjuter varandra, som i Malmö.
På nåt vis är det alltid vårt fel.
Men.
Är det inte bara lite överdrivet?
Eller ska alla svenskar marschera varje fredagskväll i långa, långa korrekta fackeltågsparader?
Istället för fredagsmys?
Vi kan för säkerhets skull klä oss i säck och aska, på huvudet en törnekrona, och varför inte spikar i nävarna.
Så att alla i hela världen förstår hur vi skäms för att vi är ljushylta, öppna, bildade, fredliga, demokratiska och solidariska.
Så att alla i hela världen förstår att vi absolut inte har förtjänat detta, när andra lever i svält, nöd och misär.
Vi kan bära skyltar i form av kors med texten:
"Tillgiv oss alla hundratals nationer som vi öppnat vårt land för, vi kan inte hjälpa att några av oss är dumma, men vi är skamsna varenda en av oss, 24/7."
DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De som skulle skämmas ögonen ur sej, de skäms överhuvud taget inte alls. Men vi, som om och om igen, påpekar att något är fruktansvärt fel, att kejsaren, och hela hans hov, är väldigt tydligt helt näck, (och helt väck)- vi ska skämmas. Jag finner inte längre några bra ord för att beskriva mina känslor, det känns mest tomt. Skogis.
SvaraRaderaJag har mest lust att spy. När svenska föräldrar tar sina barn ur skolan för att de blir mobbade för att de är blonda då ska de svenska föräldrarna skämmas. När skäms föräldrarna till ligisterna som rånar, slår och verbalt misshandlar de svenska barnen?
SvaraRaderaJag begriper inte hur en krossad ruta i Forserum kan bli ett martyrskap. Hur skall då,ex vis, ett krossat huvud i Kortedala och en brännskadad pojke i Jordbro uppfattas? Är det banaliteter som ingår i vårt dagliga liv, som ett tack för att vi inte sätter stopp? /Länsmansdjäveln
SvaraRaderaJa, ni go´vänner, jag sitter bara här och förstår absolut ingenting. Vad jag känner? Vanmakt.
SvaraRaderaOch jag hatar att känna mig vanmäktig.