fredag 31 augusti 2012

Mamman som inte orkar, är en av massor, som vill att vi andra gör allt åt henne.


Tack, Argus, tusen tack för länken, som får mig att bara gapa och stirra tomt framför mig.
Har slitit i tre maratonpass med underbaraste gäster på ön, kroppen värker överallt, och huvudet hänger inte riktigt med. Borde krypa ner, och sova gott.
Men.
Hur ska man kunna?
Med vanmakten av detta fördärvbringande och hållningslösa vanvett.
Den här kommentaren sammanfattar väl:


AnalytikernII
Mättnad.
I artikeln beskrivna bidragsnarkomani är djupt deprimerande för oss som skall betala.
Slutsatsen blir för min del -- minimera din skatt.
Vetskapen att om att mina pengar bl.a. går till detta gör mig ursinnig.
Nu har vår Alliansregering bestämt att ge 1,3 Mdr som extra bidrag till kommuner typ Borlänge (med av somalier sprängd socialbudget).
Man tar sig för pannan.
Trots denna alarmerande situation går det inte att diskutera invandring lungt och sansat.
Hur många bidragsberoende orkar vi ta emot både sett ur ekonomiskt och kulturellt perspektiv,
Katastrof råder i Borlänge avseende somalierinvandringen.
SD kommer växa liksom etniska motsättningar.
Någon gång är pengarna slut.
Och i en tom krubba bits hästarna.
Jag för egen del orkar bara lite då och då läsa om dessa deprimerande ting.
Annars ängar jag mig att att njuta av öl och andra trevligheter.


4 kommentarer:

  1. Jag är nyhetsberoende men på senare tid är illamåendet över vad jag läser större än abstinensen av att avstå läsandet och inte veta vad som händer. Jag ser hur spelpjäserna ordnas för ekonomisk och social kollaps.

    /Olycklig Läsare

    SvaraRadera
  2. Mmmm, känner det, Olycklig Läsare.
    Hur den förda mad-housepolitiken tar ifrån mig, och allt flera, all livslust, livsglädje och energi.
    Det känns som att varje dag köras över med riksdagens speciella svenskdödarpansarvagn.

    SvaraRadera
  3. Hoppas du orkar. Jag själv vacklar då och då. Det känns faktiskt ganska meningslöst. Som jag skrivit förr, det blir bara värre för varje dag. Men du är en stor del av min och säkert andras inspiration till att orka fortsätta kämpa mot dessa okänsliga väderkvarnar. Det är väl också troligt att det ingår uttröttningstaktik i etablissemangets taktik. Det känns som man låter dom vinna om man ger upp och tystnar. Min minimala insats gör väl varken från eller till i det stora hela. Men ändå. Skogis.

    SvaraRadera
  4. Gulledej, Skogis, du betyder massor med dina kloka kommentarer och din medmänsklighet!

    SvaraRadera