fredag 31 augusti 2012
Mamman som inte orkar, är en av massor, som vill att vi andra gör allt åt henne.
Tack, Argus, tusen tack för länken, som får mig att bara gapa och stirra tomt framför mig.
Har slitit i tre maratonpass med underbaraste gäster på ön, kroppen värker överallt, och huvudet hänger inte riktigt med. Borde krypa ner, och sova gott.
Men.
Hur ska man kunna?
Med vanmakten av detta fördärvbringande och hållningslösa vanvett.
Den här kommentaren sammanfattar väl:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är nyhetsberoende men på senare tid är illamåendet över vad jag läser större än abstinensen av att avstå läsandet och inte veta vad som händer. Jag ser hur spelpjäserna ordnas för ekonomisk och social kollaps.
SvaraRadera/Olycklig Läsare
Mmmm, känner det, Olycklig Läsare.
SvaraRaderaHur den förda mad-housepolitiken tar ifrån mig, och allt flera, all livslust, livsglädje och energi.
Det känns som att varje dag köras över med riksdagens speciella svenskdödarpansarvagn.
Hoppas du orkar. Jag själv vacklar då och då. Det känns faktiskt ganska meningslöst. Som jag skrivit förr, det blir bara värre för varje dag. Men du är en stor del av min och säkert andras inspiration till att orka fortsätta kämpa mot dessa okänsliga väderkvarnar. Det är väl också troligt att det ingår uttröttningstaktik i etablissemangets taktik. Det känns som man låter dom vinna om man ger upp och tystnar. Min minimala insats gör väl varken från eller till i det stora hela. Men ändå. Skogis.
SvaraRaderaGulledej, Skogis, du betyder massor med dina kloka kommentarer och din medmänsklighet!
SvaraRadera