.jpg)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
Blogtoppen
Herre-jisses, Carina, var hittar du allt? Jag som med fördel lyssnar på Larz Kristerz och liknande, kan ju få en svårartad kulturchock eller nåt, när man trycker sej vidare på länken.
SvaraRaderaHar nu äntligen fått fatt i "Major Pettigrews sista chans", och läst den. En mysig bok nästan helt i min smak. Till och med lite action på slutet, blandat med kulturchock - även där.
Ytterligare ett boktips till de som kan vara intresserade och nu inte redan läst den. "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" av Lucy Dillon. Skogis.
Haha, kroppen behöver sig en chock då och då!
SvaraRaderaMen så roligt att du läst om Majoren, och redan till slutet - imponerad!
Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, älskade den, en bok i samma genre. Gillar happy ending, såg en film på bio som slutade så olyckligt, satt kvar länge och bara stirrade tomt framför mig, ville sen storma bion och kräva pengarna tillbaka, tror den hette Message in a bottle med Kevin Costner.
Har sett den. Klarar heller inte olyckliga slut så bra. Jag undviker gärna sådana filmer om jag kan. Även den typen av böcker. Dock kan ett bitterljuvt slut gå an. Filmtips:
RaderaPrinsessa på vift med Audrey Hepburn. (Gammal, svartvit bitterljuv film). Vanlig handduk räcker.
Den otroliga vandringen. Hundar = badhandduk rekomenderas.
Warhorse. (Krigsfilm WW1) Beror lite på en själv hur stor handduk som behövs. Skogis.
Den otroliga vandringen, skulle aldrig utsätta mig för den, skulle förmodligen drunkna i mina egna tårar. Kan inte gå i drevet när Björn jagar, för jag faller ner på marken och bryter ihop i hysteriska spastiska ryckningar när de jagar upp de lyckligt simmande änderna, bara för att pricka dom när de blir uppskrämda.
SvaraRaderaJag fattar alltihop, att det är fint att se hundarna jobba med sina hussar och mattar, och jag ÄR imponerad av det, men tyvärr jag pallar inte.