I Så mycket bättre, Martin E-Type Eriksson berättar med den naknaste sorg och smärta om saknaden efter en livsvisionär, en moderligt charmerande, ständigt guidande och stöttande, utvecklande och omhuldande mamma, som dog efter sjukdom när Martin var bara 22 år.
Och jag berördes tills läpparna började darra, som de gjorde lätt och mer ofta när jag var runt tre- fyra.
Efter det så reste sig späda, sköra Laleh och bara däckade mig med en tolkning av E-Types "Here I Go again".
Jag kan inte minnas när mina känslor överföll mig så helt överväldigande senast.
Laleh möter E-Type.
Helt otippat.
Men.
Jag darrar fortfarande.
VK
aftonbladet
expressen
Lahles tolkningar i Så mycket bättre har gjort mig alldeles knäsvag.
SvaraRadera