En studie från Roehampton University i England visar att den som är uppe med tuppen är piggare, gladare och smalare jämfört med den som sover längre på morgonen.
Sedär!
När jag slutade flyga, anmälde jag mitt intresse til ett företag som arbetar med "bemanning med erfarenhet". I veckan mailade de om ett uppdrag, och jag tackade ja utan att blinka.
Uppdraget var att göra fredagsfrukost till ett företags 60 manna-personal, som surnat till rejält på kaffe med plastinbakade smörgåsar.
Jag inhandlade och dukade upp ett vackert bord med massor med olika slags bröd och nyttiga knäckebröd, kotlettpastrami, italiensk mortadella, salami, två olika sorters ostar och philadelphiacreamcheese, hemlagad körsbärsmarmelad, grönpeppepparpastej med skalad slanggurka, Romanticatomater och skivad paprika. Till svartvinbärs-, jordgubbs-, vanilj- och honungsyoughurt ställde jag fram alpmüsli, ananas, vattenmelon och vindruvor. Fyra olika sorters juice, honung till teet och italienska mandelskorpor, dekorerade bordet med vackert illröda rönnbärskvistar.
Det ni just nu läste var den färdiga produkten.
Vägen dit var inte glamorös.
Rätt svettig faktiskt.
Hur mycket behövs för 60 personer?
Det var tuuuuungt, i vagn ur vagn - i bil ur bil - in i kyl ut ur kyl- i bil ur bil - upp på bordet. 4 jättekassar á sådär 20 kg/kasse. Vet inte hur många gånger jag frågade mig själv, varför jag gör sånt här, och om jag ändå inte har en släng av ADHD, som inte realistiskt inser förutsättnngarna, och hörde älsklingskompis
V´s entydiga svar:- Det var du själv som sa det!
När alla häftiga, härliga i personalen hade visat sin uppskattning och spontana glädje och tacksamhet, och önskat mig tillbaka till lunch, middag och varje fredag, så glömde jag allt jobbet.
Men, en gång i veckan?
Njaaa.
DET tål att tänka på.
Oj,Oj,Oj,...Tur att jag inte drabbats av en så svår symtom...Visserligen har jag också i mitt liv,spontant sagt ja till saker,som jag senare ångrat.Men även om mina förfäder också är födda söder om Landsvägen,har jag sluppit undan dessa morgonpigga gener.Nu gäller för dig,att komma undan med värdigheten i behåll.Lägg restskattekortet åt sidan och njut årets sista soliga dagar i "longn o roo",som det anstår en landskvinna från söder...
SvaraRaderaÅååååå så gott det lät, man skulle varit där.
SvaraRaderaJag har också svårt att säga nej, hör mig själv säga ja, oj vad sa jag!!
Trevlig helg Carina
Eva-Marie
'smalare' vete fanken, piggare nä inte det heller - gladare, ja det stämmer (på mig)
SvaraRaderaJag har lyckligtvis tränat in en reflex att säga 'nej' redan på gymnasiet sa jag nej till nollning (ingen-bestämmer-över-mig-syndromet). men nyttigt kanske. Vi skulle bara ha västar av säck .... värre nu, långt värre
http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article1545889/Attikasprut-kan-bli-slutet-pa-insparken.html
Jösses, jag har knappt smakat hälften av alla ingredienser du dukade upp för dem! Skulle jag anlita dina tjänster skulle jag bli ruinerad. Och även om jag inte äter frukost så blir jag riktigt avis på personalen. Hoppas du kan ta bra betalt för dina tjänster, något som många av oss inte riktigt klarar av.
SvaraRadera/Plutten
Hahaha-ha så härligt att höra att jag inte är ensam om att inte kunna säga nej! Detta nätta lilla updraget"Frukostvärdinna fredag mellan 08 - 10", blev en tredygnsmara bara för att jag alltid måste vara så förbannade duktig. Mina nära och kära, säger "inte förvånade med tanke på ingenting-är-omöjligt-inställningen!"
SvaraRaderaBetalning? Det är jag ännu sämre på, det är rent av min värsta gren, att jag vill skänka bort allting. Desutom ligger jag själv ute med pengarna för allt jag handlade, så är det nån som blir ruinerad är det dessvärre, korkat nog, jag själv! Dessutom är jag som en öppen bok, när jag ska käpa nåt, tex lägenhet eller bil, så ler jag lyckligt med hela ansiktet när jag hittat vad jag vill ha, och bjuder nästan över mig själv. Björn står bakom ett hörn och dör av skratt, så lyckligtvis är det han som står för viktiga ekonomiska beslut.
Nollning, det är en vidrig pennalistisk uppfinning som jag hajjar absolut noll av.