Läs, läs, läs om miljöbluffen.

Hans Sandin : "Miljöbluffen i Sverige. Ökningen är 0,4 promille av koldioxid men kostnaderna gigantiska. Dessa entusiaster verkar ha fallit offer för den formidabla marinering i klimathot som massmedia inklusive Public Service, ständigt utsätter oss för.

Att koldioxidutsläppen skulle ha avgörande betydelse för jordens temperatur är en obevisad hypotes. Det är bara i de misslyckade matematiska modellerna som koldioxid är kontrollknappen för jordens temperatur.

Koldioxid är en osynlig, luktfri gas som är helt nödvändig för livet på jorden. Den ökning vi ser av koncentrationen, nu cirka 0,4 promille, har visat sig ge en grönare jord, större skördar, färre människor svälter. Någon ökning av extremväder kan inte ses i global statistik.

Om det nu vore så att klimatet måste ”räddas” genom att världens utsläpp av koldioxid minskar drastiskt, blir frågan vad Sverige kan bidra med.
Sveriges utsläpp utgör cirka 0,1 procent av världens utsläpp. Samtidigt är enbart tillväxthastigheten för utsläppen under bara några veckor i länder som Kina, Indien, Indonesien och Turkiet lika stor som Sveriges utsläpp under ett helt år.

För Kina och Indien, med en befolkning av 2,7 miljarder, är högsta prioritet att utveckla elproduktionen för att höja levnadsstandarden för sina invånare.

BBC News rapporterade den 26 september 2018 att i Kina är hundratals nya kolkraftverk på väg att färdigställas, motsvarande 259 GW effekt, eller drygt 250 Ringhalsreaktorer (R1 och R2). De kinesiska energiplanerna utgår från att kolkraft kommer att vara omistlig för överskådlig framtid.

Argumentet att om andra länder inte får ned sina utsläpp måste vi i Sverige anstränga oss ännu mer, saknar naturligtvis varje kontakt med verkligheten.

Även om vi till enorma kostnader skulle lyckas dramatiskt minska våra utsläpp så skulle den globala klimatnyttan inte ens vara mätbar. Det enda vi uppnår är att vi blir fattigare, att företag tvingas lägga ned eller flytta utomlands. Det blir också extremt dyrt att leva på den svenska landsbygden när transportkostnaderna stiger.

För länder stadda i ekonomisk och teknisk utveckling med en befolkning som till stor del saknar tillgång till elektricitet är det inte minskning av koldioxidutsläppen som prioriteras. För dem handlar det om att så snabbt som möjligt tillgodose samhällets behov av energi och det sker till stor del med mer kolkraft."

Källa: Norrtelje Tidning