Dagen efter de framskjutna positionerna.

Eli Göndör:

- "Många har säkert redan sett bilden på muslimer som ber utanför franska ambassaden.
Fenomenet är oerhört viktigt att förstå och lära sig för att stopp denna typ av aktiviteter i ett så tidigt skede som möjligt.
En liknande manifestation gjordes på Norrmalmstorg i samband med att ett par imamer fängslades maj 2019.

Det har genom historien förekommit uttryck för religion som genom förment ödmjukhet demonstrerar makt. Sådana beteenden är viktiga att genomskåda.
I detta fall används bönen som en maktdemonstration och ett cyniskt utnyttjande av den förvirring som kan uppstå hos exempelvis polis då man undrar om detta ska ses som bön eller demonstration.

Eftersom allt måste sättas i sitt sammanhang så måste detta bedömas utifrån det som gäller i Sverige.
I Sverige är det offentliga rummet till för alla.
Bön i grupp görs i bönehus. Eller på platser angivna för bön enligt tillstånd.
Hur individer ber eller var är en annan historia.

Demonstrationer behöver tillstånd inte minst om de gör anspråk på det offentliga rummet. Hur demonstranterna väljer att demonstrera är upp till dem och tillståndet.
Folksamlingar som gör anspråk på det offentliga rummet utan tillstånd eller hindrar framkomlighet måste ses som demonstrationer utan tillstånd och skingras med bestämdhet. Eventuellt gnäll om att man i all ödmjukhet bara ber bör ignoreras." 

Mark K kommenterar: - "Jag har länge tyckt att den viktigaste kulturkrocken i Sverige, och en kamp vi redan och utan ansträngning har gett upp, tycks det som, är den mellan ett samhälle som länge, mödosamt och medvetet strävat efter en sekulär tillvaro och där vi identifierar oss som medborgare i Sverige, och kulturer där religionen är den främsta identitetsmarkören och lagen.
I den krocken kan dessutom en tydlig och högljudd minoritet lätt råda över en stor, passiv och undfallande majoritet."