Intimitetstyranneri?

Utdrag ur Jenny Dambergs texti GP om lättnaden efter att slippa kramen under corona. Och hur det kom sig att intimitetstyranniet tog över i Sverige.

-"Det är som att bli långsamt kramad till döds av starka, kapitalistiska armar som utger sig för att vilja en väl, men som vägrar låta en vara i fred för att dra efter andan i ens en sekund."

Kommentar 1, från en som håller med: -"Så underbart befriande att någon tar bladet från munnen och talar om att det är fan inte mysigt att bli kramad av människor man inte känner, aldrig träffat förut, som är snoriga, har fett och otvättat hår, röker eller bara är allmänt creepy."

Min egen kommentar: -"Jag är en av dem som inte förstår Jenny Damberg, jag längtar ihjäl mig efter riktigt varm och god omkramning, och tillbaka till spontana gester av sympati och välvilja. 

Men. 

Så har jag heller aldrig kramat eller närmat mig någon utanför den inre kretsen, aldrig tvekat om personen framför mig ingår i kramkretsen eller inte, det har varit en självklar gränsdragning och aldrig vållat minsta bekymmer."