Hur ska vi orka?

Jens Ganman, utdrag, FB: - "Men jag säger det ändå: vi lever i ett långsamt stegrande inbördeskrig. Vi ligger precis i början av en mycket våldsam och destruktiv period i Sveriges historia och det värsta är att vi lyckats rösta fram fel personer på nästan varje avgörande post i samhällsapparaten.
Det sitter förnekare, förskönare, dribblare och babblare på varenda nyckelpost i regeringen. Människor som inte ser saker komma förrän det träffar dem rätt i plytet.
Jag hittade förresten ett gammalt klipp med Olof Palme, från partiledarutfrågningen inför valet 1982.
Palme varnade redan då för att den internationella, organiserade brottsligheten hade kommit till Sverige."

Rita Paulsson Svensson, liberal kommunpolitiker:

Länk   Länk

I torsdags satt jag i bilen, på radion P4 Stockholm, första nyhet var Daniel Hellden, MP, som frustande exalterad berättar om de "dynamiska farthinder" -  falluckor som han låtit installera, som gör att bilister som kör för fort hamnar i ett helvetiskt oljud och skrap på mot bilens underrede- ” så man kör aldrig för fort igen, muhhhaaahhaa!!!”

Nyhet nummer 2, ännu en politiker i Stockholm har anmälts av privatpersoner för att ha kindpussats. 

Nyhet nummer 3. Den nya Nobelpristagaren i litteratur, och SR talar om ” hen” som är poet.

Då i torsdags skrev jag: - Jag lägger mig ner och dör nu.

------------ 

Jag har skrivit dagligen i över tio år om den allt mer sinnessjuka samhällsutvecklingen i EU och i USA, och på något sätt har optimisten längst inne i mig, förväntat mig en vändning. 

Att erbarmligheten och bedrövelsen måste ta slut, att det omöjligt kan bli värre, att msm måste avslöjas som de förrädiska samhällsomstörtare de är. Att det nu måste stiga fram en världsledare med etik, moral, heder, ärlighet, mod, kompetens och kraft att börja ställa till rätta allt som var så vackert men som msm och globalistpolitiker lagt i stinkande ruiner. 

Jag vet redan på förhand vad som kommer att rapas av SVTs/SRs/TV4as Expressens/aftonbladets/sydsvenskans och DNs patetiska lakejer, finns det då hopp? 

Det är en sådan överjävlig plåga att känna sig som spiknykter bland en massa tjoande, primitiva drängfyllon och sinnessrubbade pennalister och våldshärskare som plötsligt tror sig äga världen.