Alice Teodorescu Måwe, GP, ställer frågorna som ingen i JÖKen kunnat formulera ens i tanken..

- I stället för meningslösa hänvisningar till ”lagen” bör vi ställa oss frågor som: kan vi ha en lagstiftning som i praktiken (inte enbart i teorin) innebär en obegränsad rättighet för alla världens flyktingar att söka skydd här? Om svaret är ja, hur ska vårt samhälle då organiseras för att inte kollapsa? Vilka målkonflikter bör lösas ut rent praktiskt rörande sådant som exempelvis bostäder, tillgång till vård, skola och omsorg? Om svaret i stället är nej, var går då gränsen?

Och om det finns en gräns, ska den anpassas efter omständigheterna eller vara konstant? Om den är anpassningsbar, vilka faktorer ska avgöra - människors behov av skydd vid varje given tidpunkt eller den enskilda statens och samhällets förmåga att integrera de som kommer? Bör mottagarlandets ambition vara att de som tas emot ska bli fullvärdiga medborgare med alla de rättigheter och skyldigheter som det innebär, eller räcker det att erbjuda tillfälligt skydd i ett parallellt samhälle där alla klarar sig bäst de kan utan tillgång till välfärdsstatens skyddsnät?

Kanske är det istället mer moraliskt riktigt att erkänna det faktum, vilket hittills väglett alla världens länder, att vidöppna gränser för alla som potentiellt skulle vilja fly är en praktisk omöjlighet varför man i stället bör sträva efter att hjälpa så många som möjligt på de platser där de befinner sig?

Frågorna är komplexa men förtjänar att ställas - och besvaras - oavsett slutsats. Det politiska samtalet måste bort från de låsningar som dominerat det senaste decenniet och i stället fokusera på sakliga avvägningar och tydliga prioriteringar. 

Det finns gott om inspiration, eller vad sägs om följande utdrag ur en motion, undertecknad av bland andra Olof Palme (S):
”Det är alltfort socialdemokraternas bestämda uppfattning att invandringen måste anpassas till samhällets möjligheter att ge invandrare arbete, bostad och social omvårdnad på samma villkor som den övriga befolkningen. Detta förutsätter en planerad invandringspolitik. En invandring utanför samhällets kontroll drabbar ytterst invandrarna själva.”


Alice Teodorescu Måwe, GP, utdrag ur texten.