måndag 20 juli 2020

1177:- Vi har inte gjort något fel.


I torsdagskväll misstänkte jag efter en olycka att jag slitit av peroneus/brevis-senan i högerfoten - igen. Det var längesen sist, då när Sverige funkade, man sydde ihop, jag hoppade runt på pjäxa några veckor, och så var det klart.
Men nu? Över 200 000 inställda operationer, vem bryr sig om min fot?

Så jag ringde 1177, sjukvårdsupplysningen, och rådfrågade en sjuksköterska, som vänligt upplyste mig om att det nu råder "normal-läge" och att det finns Coronaentréer och övrig-akutvårdsentréer på sjukhusen. Hon bedömde att med den smärtan som jag upplevde och att foten behöver stabiliseras, så borde jag göra precis som vanligt, dvs ta mig till akuten.


Danderyds sjukhus låg öde i sommarnatten, en väktare med visir rusade fram och undrade vad jag ville där. -Söka en ortoped, ropade jag tillbaka. Väktaren pekade på en tältliknande provisorisk väntsal där stolar ställts på en rad med två meters mellanrum. Det var tyst och lite kusligt, helt olikt sig. 

Men överraskande snabbt öppnades en dörr in till sjukhuset, och en sköterska med skyddskläder och visir ropade in mig. Jag ställde frågor om säkerheten för egen del, hon svarade automatiskt att det var lika säkert där på sjukhuset som på ICA.
Sen mätte sköterskan syrehalten i mitt blod och tog tempen, och, som jag själv berättat, upptäckte hon att jag var frisk. 

Sen försvann hon ut genom en annan dörr, men ett litet fönster mitt i väggen öppnades, och ut stack ett nytt huvud med skyddskläder och visir. - Ställ dig så jag kan se dig bakifrån! Jag linkade upp och sköterskan sa: -"Jag ser hur ont du har - men du får åka hem igen! Vi har femton patienter före dig, och bara en läkare."
Fönstret stängdes innan jag hann fatta.

Tillbaka hemma kände jag att jag borde ringa sjukvårdsupplysningen och berätta, sjuka människor ska inte uppmanas att söka akuthjälp och sjukhusvård - bara för att omedelbart bli utkastade.

Den nya sköterskan på 1177 tillhörde de barska, hon ville inte lyssna och försöka förstå, hävdade bara tre gånger att 1177 inte hade gjort något fel. Jag tänkte att det vore bra om 1177 kunde samarbeta med sjukhusen, men jag kom inte längre förrän jag blev avbruten för fjärde gång: -"Vi har inte gjort något fel, du får klaga på sjukhuset. Och nu har vi pratat färdigt med varandra!" Klick.

Så 1177 på sjukhuset, och sjukhuset på regionspolitikerna, och regionspolitikerna på regeringengspartierna, och ......

 


Oprovocerade mordförsök på 80-åriga damer, allt råare våldtäkter, klanmord i kollektivtrafiken, förnedringsvåld mot unga och barn, tortyr, bilbränder, skjutningar mitt i samhällen på dagen, miljonmassinvandring av män i krigför ålder, skola i förfall, vård i förfall, gamla som tvingas dö coronadöden ensamma utan läkarbesök.

-"Det var inte mitt fel!" "Ingen kan skylla på mig!" "Jag kunde inte rå för det!" 

Det är precis det som förlorarna säger när de degat ner sig igen - istället för att skaffa sig ett arbete och ett liv. 

Låt mig rekommendera en bok: Dumhetsparadoxen.



8 kommentarer:

  1. Välkommen tillbaka!Fy tusan så tråkigt att höra och helt galet att "bolla" med folk på detta sätt.Fungerar någonting nuförtiden som det borde??Hoppas det är bättre med din fot.
    Mvh,Tomas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  2. Härligt att höra, Tomas, tack. Vi behöver massor med ventiler i dessa helt galna tider.

    SvaraRadera
  3. steffe tog eu-notan och återvände som väntat. skall vattna rabatten nu.

    SvaraRadera
  4. Välkommen tillbaks!
    Svensk sjukvård är tragisk. Hoppas din fot får rätt tillsyn och åtgärd och att du kryar på dig.

    SvaraRadera
  5. George Orwell2020-07-21 17:44

    Googlar man efter Din blogg och Petterssons blogg får man inte upp den längre!?!?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag betvivlar inte en sekund dina ord, snarare låter det som en bekräftelse. Men själv lyckas jag ännu med båda.

      Radera