Vi svenskar vill verkligen berätta Den Svenska Berättelsen. Men vi hindras av den politiska vänstern.

Utdrag ur GP: 

- En stark känsla av konformitet och en ängslig inställning till den egna kulturen (minns till exempel SAS-reklamen). Vi saknar dessutom en gemensam litteraturkanon som binder samman berättelsen om Sverige. Idag har flera generationer svenskar vuxit upp i ett land där känslan är att ekonomi och välfärd utvecklats per automatik. Vi har aldrig behövt ställa oss frågan varför vi fått det bättre. 

Hamid Zafar: Vilken är den svenska berättelsen?

Resan från ett statarsamhälle, där tregenerationsboenden var normen, till att ungdomarna förväntas få sin första bostad när de lämnar gymnasiet har gått oerhört fort. Allt detta har varit uppenbart hela tiden. Vi har haft råd att inte behöva ta itu med vad det svenska är. Det är först i ljuset av de senaste årens stora flyktingvågor som systemets brister blottat sig.

I detta tillstånd har man etablerat ett system där människor som kommer till Sverige kan förvänta sig få obegränsat tolkstöd, inga särskilda krav på att lära sig svenska och möjlighet till livstids försörjningsstöd. Ett system som inte har några särskilda förväntningar på de som kommer hit.

 Vi borde ställa oss frågan vad det är i vårt system som möjliggör att människor i mindre utsträckning blir självförsörjande.