Vad ska vi medborgare göra om polisen är lika rädd och handfallen som vi?

DEBATT
Är poliser rädda för att ingripa i förorten?

Man kan fråga sig om någonting viktigt missats under polisutbildningen, skriver Stefan Krakowski efter att ha sett videon med Joakim Lamotte i Kronogården.

Utdrag ur expressens mycket intressanta debattartikel:

-"Rädslan kan leda till passivitet, uppgivenhet och en tillvänjning, att kravaller och dödsskjutningar uppfattas som en del av den nya vardagen
Jag tittar på klippen och känner mig mer och mer illa till mods. Det är smärtsamt att se Lamottes skakiga filmdokumentation från ett av många så kallade utsatta områden i Sverige. 

Men det är inte bara angreppen på frilansjournalisten eller invektiv som ”horunge” eller ”fitta” från gänget som får mig att känna uppgivenhet och sorg. Det är även polisens passivitet.
Är det rädsla vi ser?

Jag har under långa perioder under mitt yrkesliv jobbat med polisen och vet att de försöker göra sitt bästa, ofta under mycket svåra omständigheter. Jag har också hört många vittnesmål från poliser som berättat om en arbetssituation som de upplever som hopplös och om en polisledning som de anser tappat greppet om verkligheten. Man känner sig övergiven och missförstådd.

När jag tittar på filmklippet från Kronogården och ser de handfallna poliserna, slår mig plötsligt en tanke. Kan det vara så att poliserna är rädda, att de inte vågar ingripa? 

Har det yttre befälet beslutat att en lågaffektiv metod ska tillämpas även denna gång? Jag hör en polisman halvhjärtat uppmana män utan impulskontroll att ”backa lite” men det känns mer som om polisen själv vill backa, helst så långt bort från Trollhättan som möjligt.