Psykosen i UK.

Inför valet i december är tillståndet nu på väg in i ett nytt nervöst crescendo. 

Lite smått och gott om läget nu: 

Den förre talmannen Bercow har efter att han avgått, erkänt att han inte varit så neutral som krävdes, utan istället var och är helt och hållet emot Brexit. Något som sannerligen märkts de senaste tre åren då mygel och fulspel fått förhindra folkets vilja i parlamentet.

Idag läser jag att Labours lojale MP Ian Austin, plötsligt vänt och uppmanar alla hyggliga och patriotiska Labourväljare att backa upp Boris Johnson och rösta på ärkefienden TORY. 

Nigel Farages Brexitparti spökar överallt. Kommer Brexitarna att rösta på Brexitpartiet istället för Boris Johnsons Tory? Nigel Farage´s Brexit Party roar och oroar, alla andra måste förhålla sig till honom.

Boris Johnson kritiseras för en lam Brexit, som inte kommer att ge landet tillbaka sin högt önskade suveränitet.

Nu ser det ut som om remainers röstar på Torys för en mjuk  Brexit och  Brexiters röstar på Brexit Party för en hård Brexit. 

Labours Corbyn är mäkta impopulär, britterna saknar ord för att beskriva faran det skulle innebära om kamrat Corbyn får makten. 

Ja, vi vet. 

Fel val kan leda till inbördeskrig som i Sverige.