Natalia Kazmierska i ännu en uppviglande politisk hatskrift.

"Nu vill finkvarteret vräka kebabrestaurang" skriver Natalia Kazmierska i aftonbladet. 

Artikeln handlar i sedvanlig ordning om hur vedervärdigt fisförnäma svenska människor är. I synnerhet de som köpt dyra lägenheter i ett nybyggt, tyst, stilla, städat och lugnt kvarter på Hornsbergs Strand i Stockholm, och som bortskämt nog förväntar sig att de skall få det lugn och den frid de önskat och betalat för. 

Men. 

På denna adress finns också en mycket hårt frekventerad kebabrestaurang, det är mellanöstern utanför, precis som i resten av Sverige. Det är dyra och vräkiga bilar, arabisk musik, högljutt, och mycket stök i ett ständigt flöde och sena vanor. 

Jag kan mer än väl förstå de bostadsrättsägare som känner sig besvikna, det behövs inte mycket fantasi, bara att leva sig in i situationen. Nästa dag ska man orka arbeta. 

Men Kazmierska lider svårartat av aftonbladetsyndromet och råvinklar hela artikeln. Restaurangfolket och deras gäster är fina, goda och snälla och gör aldrig fel, vart ska de stackarna ta vägen? 

Medan de boende beskrivs som rika, gnälliga, blåsta och rasistiska i sina fina, exklusiva hem.

– Vi tycker att vi har rättigheter när vi köpt dyra lägenheter, säger en småbarnsmamma. Och jag kan se hur Kazmierska ger henne långfingret bakom ryggen. 

Jag tänker att om det varit en restaurang med vilket som helst annat tema, som rusat sina motorer och partajat natten lång utanför Kazmierskas hem så hade hon begripit. Och inte skrivit en hatisk vän-av-ordning- text om det. 

Artikeln ska ses som nytt aftonbladetbränsle på den stora elden om hur allt svenskt är föraktfullt och måste bort.

Och allt utomeuropeiskt är alltid så vackert oskyldigt - och ständigt kränkt.