Madeleine Lilja Rönnquist har hela bilden. Texten borde publiceras på varenda svensk tidnings första sida.

Utdrag ur Madeleine Lilja Rönnquists text, Projekt Sanning. Med tack för tips till Messkalle.

SVERIGE. Plötsligt omvandlades skattebetalare till försörjare av andra.

Den humanitära stormakten som skulle skriva andra på näsan, och ge sig själva en plats i historieskrivningen var inget annat än ett totalitärt luftslott. Ett mångkulturens Mecca som från början byggde på att ställa grupp mot grupp där en av grupperna måste tystas för att de skulle få sina väljare att rösta på dem. Plötsligt var terroristen värd mer än den som i generationer levt i och byggt upp landet. Ondskan skulle mötas med kärlek och förståelse. Annars … Plötsligt omvandlades skattebetalare till försörjare av andra.


Undfallenheten och beredvilligheten har kostat så mycket: ett brutet samhällskontrakt, svensken som i generationer levt i landet är inget värd. All den kunskap, moraliska plattform och värderingar som svensken bär med sig är rasism.

För att ro sitt Mecca iland utnämnde Partiet sig själva att utöva censur och tvinga samhället att enbart prata om det de ansåg passade deras nya väljare. Inget fick störa. Då kom också lögnerna. Man ljög för oss. Bedrog oss. Talade om för oss att om vi inte tyckte som det Partiet var vi rasister och främlingsfientliga. Men nu går det inte längre. Lögnerna har serverats för länge.

Idag stannar folk inne om kvällarna. Affärer stänger tidigare om de kan. Föräldrar följer ängsligt sina barn till och från skolan. Kvinnor tar omvägar. Djur används som fotbollar. Barn rånas på sina tillhörigheter. Flickor misshandlas av grupper. Ett moraliskt förfall som fått fäste.
Det fanns en opposition. 

Idag betraktas den närmast som en skattefinansierad samtalsgrupp. De pratar men agerar sällan. Medlen de har för handen används inte. De kritiserar men inser inte själva att de liksom det Partiet just bara pratar.