Svenskars skruvade och förvridna tänk.

Den pensionerade läraren har mördats av en ung man som hon underdånigt försökte hjälpa.

Dådet har såklart väckt oro, rädsla och ilska. Den  riktas inte otippat mot andra nyanlända på den lilla orten.
– De vågar inte gå ut, snyftar en kvinna. 

De ensamkommande i Kil har fått ta emot hat och hot på sociala medier. En kvinna säger att flera av dem "fruktar" för sin säkerhet.
– De vågar inte gå ut ensamma för att folk skriver så hemska (sanna?) saker till dem. 

– Den absoluta merparten av pojkarna som vi har här är jättefina. Många av dem arbetar på vårdhemmet, är jätte-, jätte-, jätteduktiga, och gör jätte-, jätte-, jättefina insatser. Bla bla bla bla.

Kyrkoherden Olaf Traulsen:
– Det finns en otrygghet bland de nyanlända, men det beror framförallt på sådant som skrivs på sociala medier, säger han. 

Javisst. Om inte sociala medier fanns, då skulle ju ingen behöva veta mer än att person mördat person. Så ljuvligt fagert, ofarligt, och odramatiskt som svensk regimmedia vill beskriva verkligheten.

När de nyanlända får på känna vanliga svenskars vardag så är det väldigt väldigt tragiskt och väldigt väldigt synd om dem. 

Svenskar i elände göms undan och glöms bort, de har gjort sig själv helt oväsentliga, som trälar under sig själva. Mycket märkligt fenomen.