Vår regimmedia är skoningslös. Den går med lätta fötter över lik.

Den förra akademiledamoten Katarina Frostenson ger ut en bok om tiden efter metoo-eran och landsförföljelsen.

Jag har absolut ingen aning om vem som är skyldig eller icke-skyldig i Akademihaveriet. Hur skulle jag kunna veta det? När det är regimjournalisterna som bestämmer vem som är skyldig och vem som ska krossas. 

Vad vet jag om Martin Timell, Lasse Cronér m.fl? 

Mer än att de är stämplade i mediadrevets domstol. 

Nu när jag ser vad en kvinna som Kristina Winberg är kapabel till, för att med hjälp av löp och krigsrubriker kallblodigt utplåna en eller flera fiender.

Boken heter K, och Frostenson beskriver de fasansfulla intrycken med en inlevelse som bara en mästarinna i ord kan förmedla dem. Hon äger rätten att förmedla dem.

 – ”K” är en berättelse från en väldigt speciell tid och en speciell tidsrymd – sex månader, mellan den 23 november 2017 och den 23 maj 2018. Den följer en färd, en resa som jag och min man gjorde bort från Sverige under den här tiden. 

Frostenson beskriver hur hon upplevde det som att även hon ”skulle dras ner i dyn”.
– Att ta sig igenom dag för dag, när man utsätts för så mycket förtal, och hat, rent ut sagt. Som i synnerhet gällde Jean-Claude, min man.