All heder åt riksdagsman Jonas Andersson, SD, som engagerar sig i könsexperimenterandet med våra barn.

Jag kommer nu att publicera hela inlägget från SDs riksdagsman, Jonas Andersson, FB. Och det är för att alla måste få tillgång till saklig och professionell kunskap om verksamheten som pågår med våra barn i det dunkla.

Jonas Andersson: - Kommer just från en intressant men skrämmande föreläsning med professor Christopher Gillberg, rörande den explosionsartade ökningen av barn och ungdomar med upplevd könsdysfori. Även starkt vittnesmål från föräldrar vars barn med "ROGD" - Rapid onset gender dysphoria (eller könsdysfori med tonårsdebut) - "behandlats" av svensk vård.

Föräldrar som ifrågasätter den "bekräftande" behandlingen av deras barn stängs aktivt ute från vården, och hotas i vissa fall med att bli av med föräldraskapet eftersom ifrågasättande är lika med homofobi, transfobi eller allmänt bristande förmåga som förälder.

Många av barnen/ungdomarna har andra diagnoser sen tidigare, andra utreds aldrig ens för alternativa diagnoser. Behandlingen utgår i princip från självdiagnosticering från subjektet som sedan ska utsättas för hormonbehandling och irreversibel könsstympning.

Socialstyrelsens kunskapsöversikt och rekommendationer är inte evidensbaserade, myndigheten vägrar svara på frågor utan hänvisar till att man får anmäla eventuella felbehandlingar till IVO. När detta gjorts utgår IVO från att behandlingen skall ha följt Socialstyrelsens rekommendationer i ett bisarrt cirkelresonemang.

Ju djupare kaninhålet blir, desto mer framstår hela "vården" av ungdomar med upplevd könsdysfori som rent kvacksalveri. Hur många barn och ungdomar ska behöva drabbas statligt sanktionerad könsstympning innan det blir ett stopp?

Tillämpa försiktighetsprincipen och gör utförliga utredningar av barn med upplevd könsdysfori, sluta omgående med "bekräftande" behandling där utgången enbart kan vara att en könskorrigerande operation genomförs. Uppdatera kunskapsunderlag och behandlingsriktlinjer.
Låt steriliseringslagens 25-årsgräns vara vägledande tills det finns evidensbaserad forskning som bevisar motsatsen.