Johan Hakelius - en skribent, ärlig och hederlig mot sitt uppdrag.

Johan Hakelius, utdrag ur expressen: 
Gretas belackare.

Det jag har invändningar mot är det implicita valet: antingen är man en rövhatt på nätet, eller en tärna i Gretas luciatåg. Det betyder, i praktiken, att all analytisk och kritisk diskussion om detta extraordinära samtidsfenomen är förbjuden.

Man måste sjunga i nuets änglakör, eller vara förtappad. Ja eller nej.

Så här tänker jag: det är fullt möjligt att ta klimatfrågan på allvar, känna sympati för Greta Thunbergs engagemang och ändå intressera sig för varför just hon blivit så stor just nu. Det är inte knölartat, kätterskt eller ens mansmedelåldrigt att ta ett steg åt sidan, vända blicken mot samtiden och fråga vad som pågår. Det är tvärtom vårt jobb, som skribenter.

Och vad pågår då?

Ett sökande efter renhet och otvetydighet, tror jag. Dels i meningen att vilja ha avsändare utan några dolda motiv. Så tänker vi om barn. 

Dels i meningen att slippa alla avvägningar, gråzoner och kompromisser. En del diagnoser som innebär svårigheter att interagera socialt har just sådana drag av att inte förmå att se världen som annat än svartvit, digital och därmed polariserad. Ja eller nej. Allt eller inget.

Det är vi som skapat det märkliga fenomenet Greta. Hon används av oss för att fylla ett behov. Det verkar bestå i en vilja att fly vuxenlivet, med alla sina oklarheter och blandade motiv. Att få vila i det alldeles rena och sanna.

Men det är förstås bara början på den diskussion som ingen vill föra.