Jag har aldrig känt sympati för Magnus Betnér. Ikväll gör jag det.
Magnus Betnér: -"Grejen med kränkningar är nämligen att de känns exakt likadant för den som blir kränkt oavsett vad vi andra tycker om det. Jag tycker det är oerhört fånigt att bli kränkt av att Muhammed ritas av som rondellhund, men jag tycker det är precis lika fånigt att bli kränkt av en låt om att knulla barn. Det betyder inte att jag inte kan känna empati med den som faktiskt blir kränkt av det.
Det är samma sak som att jag blev ledsen av en låt i flera år. Inget konstigt med det alls. Det konstiga är när folk inte väljer att gå därifrån, byta kanal, inte köpa tidningen, avfölja satirtecknaren eller vad det nu än må vara utan i stället lägger ansvaret på den som kränker. Så kan vi inte ha det. Kränkningen är nämligen helt omöjlig att komma undan. Det finns till och med folk som blir kränkta för att man skämtar om diabetes. Och deras kränkthet är värd exakt lika mycket, eller snarare lite, som kränktheten andra känner över barnknullarsånger."
Vi måste sluta lägga allt på andra. Vi måste börja lära oss att själv bryta ihop och gå vidare. Vi måste förstå hur vi handskas med vår ledsnad utan att begära att hela världens omedelbart ska straffas. Det fungerar inte. Vi kan inte leva ihop på det sättet.
Därmed inte sagt att vi inte kan bli mycket, mycket gulligare mot varandra på nätet och IRL.
"Det finns till och med folk som blir kränkta för att man skämtar om diabetes." Det har jag viss förståelse för, det är inte oproblematiskt att skämta om det skämtobjektet inte rår för.
SvaraRaderaIngen enkel gränsdragning. Kan man skämta om slöjor som den som bär den inte rår för? Kan man skämta om äldre? Narcissister?
SvaraRaderaJag uppfattar ändå andemeningen som att folk säger ibland idiotiska saker, men om vi är starka inom oss, så dealar vi med idiotin själva och skriker inte KRÄNKT, och kräver skadestånd.
Jag tror viktigt är både ha gott omdöme och att aldrig sparka nedåt, bara uppåt och åt sidan.
SvaraRaderaHåller med. Men det finns folk som inte har samma åsikter son du och jag. On någon av dessa ”kränker” mig på nåt sätt, föredrar jag att hantera det lugnt, sansat och vuxet, utan att gapa och skrika och kräva upprättelse av personer som ändå inte har förmågan att förstå min känsla.
SvaraRadera