Själv är jag som vanligt så innerligt tacksam för Hanif Balis raka mod och äkta känslor.

Hanif Bali twittrade för någon dag sedan:

-Dessa IS-honor som nu tigger om att hämtas tillbaka nu borde låtas ruttna kvar där. Fullständigt irrelevant om deras jihadiavkommor är ”oskyldiga”.
Om ni vill stilla ert samvete så kan ni väl adoptera någon av de tusentals yezidiska föräldralösa krigsbarnen istället.


På Nyheter idag kunde vi läsa om några pseudokändisar ur olika samhällskategorier som kände sig olidligt trampade på tårna av Hanif Balis ordval. Bl.a Anne Ramberg som vi ju vet ädelt nog tycker att Hanif Bali är en "brunråtta", Efva Dahlgren som en gång sjöng, men nu är mest berömd för att ha hotat att flytta ifrån USA om Trump blev president, men inte flyttade. Dessutom en av  vänsteragendaradions reportrar och inte oväntat en DN-föredetting.

Själv är jag som vanligt tacksam för Hanif Bali. I mitt eget obetydliga skrivande så känner jag ibland ett starkt inre behov av att få vräka ur mig det fulaste jag vet, om vad den militanta globalistdiktaturen dagligen gör mot oss. För mig är det att vara mänsklig. 

Dessutom -  det måste äntligen komma en reaktion på den neurotiska förföljsemanin på ord, som den politiska vänsterns övermakt ägnar sig åt. Vi är alla olika och uttrycker starka känslor olika. Hanif Balis språk i detta fall är en naturlig reaktion på vettlöst och bestialiskt barbari. 

Och de patetiska individer som låtsas kränkta av hans ord är i själva verket bara ute efter att förgöra åsiktsmotståndaren Hanif Bali.