80% av folket vill bara tycka likadant som sina grannar. Jag har alltid vågat följa egna tankar. Undrar ibland hur mitt liv skulle te sig om jag inte var född fri i tanken.

Erik Helmerson, DN: Fanatikern avskyr samtal, avskyr pauser, avskyr humor, avskyr allt som slår in en spricka.
”Det är inte styrkan i din röst som gör dig till fanatiker, utan främst din tolerans – eller brist på sådan – gentemot dina motståndares röster”, skriver Oz. Och ja, nog sviktar toleransen även här. Något så banalt som skilda åsikter om invandring kan vara nog för att gräva en djup skyttegrav tvärs igenom familjer och vänkretsar.



”Jag kan inte umgås med massinvandringsförespråkare!” ”Jaså? Ja, jag tänker då inte slösa min tid på kryptofascister!”

Hur hamnade vi där? När slutade man, som Oz skriver, ”att föreställa sig den inre världen, både intellektuellt och känslomässigt, hos den andra: att använda sin fantasi även i tider av stridigheter”?

I förordet till sin sista bok skriver Amos Oz att verket inte strävar efter att få sista ordet. Det är mycket sympatiskt och otidsenligt. 

Begreppet ”sista ordet” vittnar om viljan att trycka till snarare än förstå, det är ett knockoutslag snarare än en omfamning. Det sista ordet är oerhört överreklamerat och kan bara finnas i totalitära sammanhang. Ett ord, ett argument, ett tankefrö leder annars alltid till ett annat. 

Åsiktsfanatikern Annie Lööf vill till vilket pris som helst ha sista ordet. Låt se efter regeringsförhandlingarna.

Viktig läsning, David Eberhard: "Majoriteten skräms till tystnad."