Våra politiker har helt slutat lyssna på folket. Deras paktande handlar bara om egen makt.

Per Gudmunson, SvD: 

-På drygt tre decennier har Sverige gått från åtta till tio miljoner invånare, genom invandring från en lång rad länder. Från att ha varit ett homogent land, har Sverige blivit etniskt diversifierat. Förändringen har skett utan konsekvensanalys. Mångfald har tvärtom under perioden varit ett närmast oomtvistat värde. Den som ifrågasatt invandringspolitiken och den mångkultur som den lett till har snarast förpassats ur samhällsdebattens finrum, åtminstone fram till häromåret.

För bara ett halvsekel sedan var inställningen en annan. Det ansågs allmänt att Sveriges då homogena befolkningssammansättning var en politisk och ekonomisk tillgång. Därför kunde den socialdemokratiske statsministern Tage Erlander förklara att Sverige hade bättre förutsättningar att lösa arbetslöshetsproblemen än USA: "Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden." ("Valfrihetens samhälle", Tiden 1962)

Samtidens oförmåga att diskutera migrationens konsekvenser har också lett till att vi i dag saknar både begreppsapparat och analysverktyg för att förstå samhällsutvecklingen.
Varför uppstår utanförskapsområden där de gör? Varför har brottsligheten ändrat karaktär, med mindre fyllebråk och mer gängskjutningar? Varför tillåts ungdomsgäng förstöra offentliga mötesplatser?

Sådana företeelser, för att inte tala om det faktum att vi nu har Europas sämsta BNP-tillväxt per capita, eller att den offentliga sektorn inte klarar av sina grundåtaganden trots några av världens högsta skatter, skulle kunna få en delförklaring av ekonomer som Easterly och Alesina. 

Vad är det som gör vissa länder fattiga, och andra till rika högtillitssamhällen med utbyggd välfärd och engagerade medborgare?

Men Sverige tuffar på, utan konsekvensanalys. Enligt SCB ska vi bli 11 miljoner invånare i Sverige 2027.