Tänk när svenskarna slutligen begriper vad löfvén, lööf och anders lindberg m.fl. utsätter dem för.

 Svenskt Riksministerium für Folkupplärning och Propaganda 2018.

fredrik reinfeldt, stefan löfvén, jan björklund, annie lööf och anders lindberg vet exakt hur man ska styra folkopinionen. 

Det går inte en enda dag utan att någon av dessa uppviglare avsiktligt och mycket grovt avhumaniserar SD. SD är "nazister, fascister, populister, rasister" och är "inte som andra partier"........Orden upprepas, upprepas, upprepas tills varenda lydig svensk har svalt budskapet och inte förmår tänka en enda egen kritisk tanke eller följdfråga.

 Kärnan i ordet propaganda avser att avsiktligt sprida osann eller vilseledande information i syfte att stödja en politisk åsikt och uppnå politiska mål: genom att ge medborgare falska uppfattningar kan dessa fås att förkasta eller misstro förslag, källor eller fakta.

 De som sprider propagandan är ute efter att förvanska folks bild av en fråga/parti/person på ett sätt som sammanfaller med spridarens egna mål.

Wikipedia: - Avsikten med propaganda är att skapa en särskild – och avsiktligt ofullständig eller falsk – bild av någon eller något. Laddade ord och bilder används (eller utelämnas) i avsikt att väcka känslor, och sprida uppfattningen att saker skett trots att det inte är sant.

Press, musik, teater, film, litteratur eller radio är nödvändiga och användbara redskap för att uppnå makthavarnas mål.

Precis som i den centrala verksamheten för nazistpropaganda, övervakade och reglerades kulturen och massmedia

Ofta kopplar odemokratiska makthavare bruket av propaganda till bruket av censur – om en person eller myndighet ur mediautbudet med hjälp av censur tar bort oönskad information blir hela mediautbudet en propagandakanal för makthavaren. 

Det som skiljer propaganda från argumentation i stort är accepterandet av oriktig eller osaklig framställning för att främja ett syfte.  

Propagandans syfte är att polarisera och att få den egna befolkningen att tro på uppdiktade beskyllningar, ur propagandans synvinkel är det irrelevant om det är sant eller falskt, bara budskapet är trovärdigt nog att spridas och slå rot.

Det finns många sätt att främja mottagligheten för propagandabudskapet. Sparsamt använt kan desinformation vara mycket framgångsrik och accepteras i många fall i utbildningssystem och etablerade kanaler. Mycket få ifrågasätter vad de lärt sig i skolan, så uppgifterna kommer att vidarebefordras av journalister och föräldrar och på så sätt stärka bilden av väl etablerade "fakta" som inte behöver kontrolleras, trots att ingen trovärdig källa finns över huvud taget. Desinformationen får på så vis eget liv och behöver inte aktivt uppehållas av den som spridit den.