Jag har i många år hackat på Peter Kadhammar och hans platta och själlösa korrekthetskrönikor.

Men, det har hänt nåt, nåt stort -  Peter Kadhammar har rest sig ur sams-jams-träsket och med det nyvakna huvudet stångat sig igenom och krossat taket i åsiktskorridoren.

  De senaste krönikorna har visat på en Man som, trots allt, inte låter sig kuvas av massan. Det kräver mycket klokhat, heder, vilja, civilkurage och mod. Peter Kadhammar får all min respekt .

Idag har han briljant fångat de högfärdiga akademiledamöternas outhärdliga småttigheter. 

Peter Kadhammar: -Så ser det ut i kulturens värld. En ständig jakt på pengar, en rundvandring till mecenater och institutioner med mössan i hand. 

I stället för tiggarens traditionella vojande utstöter kulturtiggaren ett antal kodord som ska öppna locket till kassakistan. Kulturprofilens ansökan är ett veritabelt fyrverkeri av dessa för inkomsten så nödvändiga uttryck:

"Demokrati ... dialog ... människor med varierande bakgrund ... arbeta för ett jämställt samhälle ... förändra och bryta ner fördomar ... engagera lika många män som kvinnor ... Jämställdhet är en självklar del ... ett brett spann vad gäller härkomst, ålder, kön, sexuell läggning, identitets– och religionstillhörighet ... integration ... samhälleliga orättvisor ...motverka fördomar ..."

Tänk att varje år tvingas vandra runt och med dessa rituella fraser vädja om slantar! Så kvävande! Så förnedrande! 

Så långt Peter Kadhammar.  

Själv tänker jag mig att de tiggerikoder som Peter Kadhamma så väl beskriver, inte bara öppnar alla plånböcker och kassaskåp för kulturen, utan för varenda skum skitförening i hela förbannade Sverige. 

Speciellt mottaglig för dessa till-intet-förpliktigande plattityder är uppkomlingen och karrriäjägaren Alice Bah Kunke.