Svensk TV en kväll som denna.

Barnombudsmannen, BO, har tagit fram en rapport om hur barn i utanförskapet själva uppfattar sin situation och sina framtidsutsikter. De tycker att vuxenvärlden ignorerar och sviker dem och att våldet i vardagen, speciellt i skolan, begränsar deras liv. 

En ung utanförskapskille säger med sorg i rösten att "i stan har dom allting som vi inte har", en annan utanförskapskille säger att "om man heter Muhammed när man söker jobb, har man inte en chans." TVnyheterna gråter nästan av skam och skuld, lägger huvudet på sned och omfamnar varmt dessa offer för den svenska ondskan - vi lovade ju att vi skulle betala för att ni skulle få precis allting gratis....

Nästa nyhetsprogram berättar med äckel om de rikaste ungarna i Sverige som knarkar och dricker mest -  det är Danderyd och Lidingö som sticker ut. Ty så är det "när man har det gott ställt, kan köpa allt och har för mycket pengar, då blir man en äcklig knarkare." Klassföraktet och hela journalistkårsantipatin skär genom TVrutan som en nagel mot svarta tavlan. 

Sen kommer fotbollsmatchen Rumänien - Sverige. Expertkommentatorn - min superfavorit - Hasse Backe, försöker göra sig en bild av hur de svenska spelarna tänkte där på omklädningsbänken efter losermatchen mot Chile förra gången.

-"Varför gjorde jag inte mitt bästa, varför, varför jobbade jag inte hårdare, jag hade fått en chans, ett förtroende, varför tog jag den inte??" 

Tänk om denna tanke kunde sprida sig från Hans Backe till Sveriges sömngångare i landslaget  - och inte minst till alla unga och nyinflyttade i det förra välfärdslandet Sverige.

.